Utseendefixering
Jag har funderat lite kring detta med utseendet, främst hos tjejer. Det var en gång på gymnasiet som jag och en kompis skrev en uppsats upp detta ämne, och det var nog då jag fick upp ögonen för det.
Frågorna jag undrar över är många och jag själv vet inte svaret på något av dem. Jag vet inte ens själv om jag är nöjd eller missnöjd med mitt egna utseende. Jag tror att det varierar ganska mycket från dag till dag.
Att fundera över sitt egna utseende är nog ganska normalt, både som tjej och kille. Men jag tror att vi tjejer överlag analyserar allt lite mer än vad killarna gör. Vi tror kanske att just den där killen inte gillar mig för att jag hade en finne på näsan eller en "ful" tröja på mig. Men är det verkligen så?
Jag har förstått på senare tid, när jag själv gick in i en relation med min pojkvän, att vi tjejer tänker mycket, i vissa avseenden alldeles för mycket kanske. Det är nog inte tröjan eller finnen som gör att killen inte fastnar för dig, utan att man helt enkelt inte passar ihop. Sen finns det ju självklart killar och tjejer som enbrat går på utsidan när det väljer partner och skulle det då inte funka med personligheten så bryter man upp.
Men vem av oss är det som sätter denna press på oss, är det killarna, samhället, kompisar, skola, oss själva, media, föräldrar, arbete, skola, ja listan kan göras lång med tänkbara kandidater som sätter pressen på att vi skall "se bra ut". I grund och botten tror jag det handlar om ett lågt självförtroende. Men vem är det som skapat detta låga självförtroende hos individen. Kan det vart en elak kommentar någon gång, eller kanske rent av så att det har vart en avsaknad av en fin kommentar någon gång man känt sig extra fin? Jag tycker att vi i allmänt är väldigt dåliga på att ge varandra fina och snälla kommentarer. När sa du till din kompis senast att han/hon är så jäkla rolig? Eller att din kompis var riktigt snygg i den där tröjan? Kanske inte igår eller förra veckan eller hur?
Jag satt och lyssnade lite på BB (Big Brother) igår, där två män satt och snackade om en tjejs bröstvårtor och att dem var så himla perfekta. Då ställer jag mig en fråga. Kan ett par bröstvårtor vara perfekta? Hur er ett par icke perfekta ut? och hur ser ett par perfekta ut? Är inte det en smak sak? Alla tycker väl olika, alltså borde det inte finnas något perfekt, eller? Är det då killarna som sätter pressen på att vi tjejer skall vara smala, stora bröst och en snygg rumpa. Fast när jag pratar med många killar i min omgivning är det inte det som dem drar sig till. Det skall gärna vara lite kurvor och lite att ta i. Många killar drar sig till, har jag fått reda på, tjejer som är självsäkra i sig själv. "Det bästa som kan klä en tjej är ett gott självförtroende" sa min pojkvän. Är det så? Att oavsett man ser ut så är det självfortroendet innifrån som skapar utsidan?
Men hur skall man då få ett gott självförtroende när det ända som visas på reklambilder är pinnsmala tjejer med stor byst och rund rumpa? Är det inte det som samhället vill ha? Tydligen inte, om man lyssnar på mina kompisar. Men varför envisas då media med att visa upp dessa modeller om det inte är det som dras till? Finns det någon inbyggd mekanism i oss som säger att vi kommer se ut så om vi bär dem där spettsstringtrosorna och den bh:n? Men varför vill vi se ut så om det inte det som killar lockas av? Är det då våra kompisar i omgivningen som ställer dem kraven på oss att vi skall se ut så? Men varför skall man vara sexig och snygg inför sina tjejkompisar, de ser dig inte naken i alla fall, möjligen i omklädningsrummet efter idrotten, men då är man ju lagom sexig med svetten som rinner längst ryggen.
Om man ser till små barn där könsrollerna inte riktigt är utvecklade så ser, inte jag i alla fall, barn som är osäkra på sitt utseende. Detta trotts att kanske mamman och/eller pappan är det. Så vart kommer denna osäkerhet ifrån då?
Vem är det då som sätter pressen på oss att vi skall se ut på ett visst sätt. Är det oss själva? Men inte kan vi tjejer vara så dumma att vi vill sätta den stora psykisa pressen på oss själva inte? Eller? Är vi så dumma att vi gör det, för att vi tror att samhället, killarna, kompisarna och alla där ute vill att vi skall se ut så? Fast dem egentligen inte bryr sig. Eller gör dem det?
Ja som du ser kommer jag inte fram till nått vettigt svar. Vad tror du?
Tills jag kommer fram till någon lösning så kör jag på min pojkväns filosofi. "Det vackraste som klär en tjej är ett gott självförtroende". Så nu är det bara ut och leta efter detta. Hmm undra om det kanske gömmer sig under kudden, eller tillsammans med alla dammråttor under sängen? Jag ska nog börja med det här som alla andra säger att man skall göra. Ställa sig i spegeln och säga till sig själv att man är snygg och lika fin som alla andra här på vår jord.
//Hanna
Frågorna jag undrar över är många och jag själv vet inte svaret på något av dem. Jag vet inte ens själv om jag är nöjd eller missnöjd med mitt egna utseende. Jag tror att det varierar ganska mycket från dag till dag.
Att fundera över sitt egna utseende är nog ganska normalt, både som tjej och kille. Men jag tror att vi tjejer överlag analyserar allt lite mer än vad killarna gör. Vi tror kanske att just den där killen inte gillar mig för att jag hade en finne på näsan eller en "ful" tröja på mig. Men är det verkligen så?
Jag har förstått på senare tid, när jag själv gick in i en relation med min pojkvän, att vi tjejer tänker mycket, i vissa avseenden alldeles för mycket kanske. Det är nog inte tröjan eller finnen som gör att killen inte fastnar för dig, utan att man helt enkelt inte passar ihop. Sen finns det ju självklart killar och tjejer som enbrat går på utsidan när det väljer partner och skulle det då inte funka med personligheten så bryter man upp.
Men vem av oss är det som sätter denna press på oss, är det killarna, samhället, kompisar, skola, oss själva, media, föräldrar, arbete, skola, ja listan kan göras lång med tänkbara kandidater som sätter pressen på att vi skall "se bra ut". I grund och botten tror jag det handlar om ett lågt självförtroende. Men vem är det som skapat detta låga självförtroende hos individen. Kan det vart en elak kommentar någon gång, eller kanske rent av så att det har vart en avsaknad av en fin kommentar någon gång man känt sig extra fin? Jag tycker att vi i allmänt är väldigt dåliga på att ge varandra fina och snälla kommentarer. När sa du till din kompis senast att han/hon är så jäkla rolig? Eller att din kompis var riktigt snygg i den där tröjan? Kanske inte igår eller förra veckan eller hur?
Jag satt och lyssnade lite på BB (Big Brother) igår, där två män satt och snackade om en tjejs bröstvårtor och att dem var så himla perfekta. Då ställer jag mig en fråga. Kan ett par bröstvårtor vara perfekta? Hur er ett par icke perfekta ut? och hur ser ett par perfekta ut? Är inte det en smak sak? Alla tycker väl olika, alltså borde det inte finnas något perfekt, eller? Är det då killarna som sätter pressen på att vi tjejer skall vara smala, stora bröst och en snygg rumpa. Fast när jag pratar med många killar i min omgivning är det inte det som dem drar sig till. Det skall gärna vara lite kurvor och lite att ta i. Många killar drar sig till, har jag fått reda på, tjejer som är självsäkra i sig själv. "Det bästa som kan klä en tjej är ett gott självförtroende" sa min pojkvän. Är det så? Att oavsett man ser ut så är det självfortroendet innifrån som skapar utsidan?
Men hur skall man då få ett gott självförtroende när det ända som visas på reklambilder är pinnsmala tjejer med stor byst och rund rumpa? Är det inte det som samhället vill ha? Tydligen inte, om man lyssnar på mina kompisar. Men varför envisas då media med att visa upp dessa modeller om det inte är det som dras till? Finns det någon inbyggd mekanism i oss som säger att vi kommer se ut så om vi bär dem där spettsstringtrosorna och den bh:n? Men varför vill vi se ut så om det inte det som killar lockas av? Är det då våra kompisar i omgivningen som ställer dem kraven på oss att vi skall se ut så? Men varför skall man vara sexig och snygg inför sina tjejkompisar, de ser dig inte naken i alla fall, möjligen i omklädningsrummet efter idrotten, men då är man ju lagom sexig med svetten som rinner längst ryggen.
Om man ser till små barn där könsrollerna inte riktigt är utvecklade så ser, inte jag i alla fall, barn som är osäkra på sitt utseende. Detta trotts att kanske mamman och/eller pappan är det. Så vart kommer denna osäkerhet ifrån då?
Vem är det då som sätter pressen på oss att vi skall se ut på ett visst sätt. Är det oss själva? Men inte kan vi tjejer vara så dumma att vi vill sätta den stora psykisa pressen på oss själva inte? Eller? Är vi så dumma att vi gör det, för att vi tror att samhället, killarna, kompisarna och alla där ute vill att vi skall se ut så? Fast dem egentligen inte bryr sig. Eller gör dem det?
Ja som du ser kommer jag inte fram till nått vettigt svar. Vad tror du?
Tills jag kommer fram till någon lösning så kör jag på min pojkväns filosofi. "Det vackraste som klär en tjej är ett gott självförtroende". Så nu är det bara ut och leta efter detta. Hmm undra om det kanske gömmer sig under kudden, eller tillsammans med alla dammråttor under sängen? Jag ska nog börja med det här som alla andra säger att man skall göra. Ställa sig i spegeln och säga till sig själv att man är snygg och lika fin som alla andra här på vår jord.
Bilder kommer härifrån
//Hanna
