Trött efter Tävling
Äntligen sitter jag ner efter typ 12 timmars arbete. Jag har varit stall och häst skötare idag åt Elina som skulle ut på sin första "Tävling" (pay and jump) med sin nya ponny.
Höjden låg på 60 cm, en stor gräsbana. Nervositeten hos min kära mor var så stor att man i princip kunde ta på den och bara för att inte stressa upp Elina höll hon sig borta från allt som heter Hästar och iordning görande.
Elina och Mac klarade allt som tävling heter galant! Visst fanns nervositeten hos Elina där, men det var på en precis lagom nivå som gjorde att hon presterade sitt allra bästa! Hästen om vi ska tala om honom är den mest UNDERBARA man kan ha med på en tävling. Lastar sig i princip själv, står helt silla när man gör iordning honom, lung och trygg på framridningen och framhoppningn. Taggar till lagom mycket så att Elina fortfarande kan kontrollera honom. Helt underbar är han! Det är vid sådana här tillfällen man vet att det är rätt ponny man valt!
Min ponny däremot var som ett lamm hemma men fruktansvär att ha med sig. Vägrade att gå in i transporten, kastade sig ut när man lastde av och att sätta på honom utrustningen fick man göra i farten när han steppade runt. Dock var han ganska trevlig att rida på tävlingsplatsen (om det gällde dressyr) då han taggade till lite extra och man inte behövde jobba som en blådåre för att få fram honom. Men man var tvungen att vara med hela tiden för rätt som det var kunde han hoppa till för ett spöke. Men hemma var han hur lugn som helst.
Det är konstigt det där med hästar, hur de kan vara så olika. Mac kan vara lite jobbig hemma men ett lamm iväg medens Flinta var ett lamm hemma med extremt jobbig att ha med sig. En av anledningarna till varför jag inte tävlade så mycket som jag egentligen skulle velat var just på grund av att Flinta inte trivdes att vara iväg och då får man respektera detta tycker jag.
Snart ska jag iväg och leka chaffis igen, Adams mamma ska hämtas från stan då hon varit i Danmark med buss. Adam ska hämtas i natt någon gång, han är på omsitts... suck.
Nej nu ska jag massera mina stakars verkande fötter.
//Hanna
Höjden låg på 60 cm, en stor gräsbana. Nervositeten hos min kära mor var så stor att man i princip kunde ta på den och bara för att inte stressa upp Elina höll hon sig borta från allt som heter Hästar och iordning görande.
Elina och Mac klarade allt som tävling heter galant! Visst fanns nervositeten hos Elina där, men det var på en precis lagom nivå som gjorde att hon presterade sitt allra bästa! Hästen om vi ska tala om honom är den mest UNDERBARA man kan ha med på en tävling. Lastar sig i princip själv, står helt silla när man gör iordning honom, lung och trygg på framridningen och framhoppningn. Taggar till lagom mycket så att Elina fortfarande kan kontrollera honom. Helt underbar är han! Det är vid sådana här tillfällen man vet att det är rätt ponny man valt!
Min ponny däremot var som ett lamm hemma men fruktansvär att ha med sig. Vägrade att gå in i transporten, kastade sig ut när man lastde av och att sätta på honom utrustningen fick man göra i farten när han steppade runt. Dock var han ganska trevlig att rida på tävlingsplatsen (om det gällde dressyr) då han taggade till lite extra och man inte behövde jobba som en blådåre för att få fram honom. Men man var tvungen att vara med hela tiden för rätt som det var kunde han hoppa till för ett spöke. Men hemma var han hur lugn som helst.
Det är konstigt det där med hästar, hur de kan vara så olika. Mac kan vara lite jobbig hemma men ett lamm iväg medens Flinta var ett lamm hemma med extremt jobbig att ha med sig. En av anledningarna till varför jag inte tävlade så mycket som jag egentligen skulle velat var just på grund av att Flinta inte trivdes att vara iväg och då får man respektera detta tycker jag.
Snart ska jag iväg och leka chaffis igen, Adams mamma ska hämtas från stan då hon varit i Danmark med buss. Adam ska hämtas i natt någon gång, han är på omsitts... suck.
Nej nu ska jag massera mina stakars verkande fötter.
//Hanna
