Dag 9. Mitt största intresse
Som ni kanske förstår sedan tidigare så har mitt störta intresse i livet varit hästar. Det är det fortfarande även om det ligger lite på hyllan för tillfället. Jag kan inte säga hur det kommer sig att hästar blev det som jag ville hålla på med. Det började väl som en dröm de flesta tjejer i den ålder har. När jag sedan fick testa på var jag fast. Mamma har berättat att hon hoppas på att jag skulle komma hem och säga att jag inte ville fortsätta. Att jag var rädd och ville börja med något annat istället. Men så blev det inte.
Hästar är inte bara ett djur som man klappar lite på, rider och mockar bajs efter. Även om det kanske ser ut så från en utomstående. Hästar är en livsstil. Det är ett sätt att leva. Har du kommit in i hästbranschen så kommer du i hela ditt långa liv andas hästar. Även om du lägger av. Det går inte en dag utan att man pratar om hästar, ser hästar eller tänker hästar. Fråga min sambo, vid varje middag med mina föräldrar kommer alltid något kring hästar upp som samtalsämne. Det är som sagt en livsstil och när jag började rida hade mina föräldrar knappt klappat än häst. Nu är dem inbitna stalldrängar som mer än gärna tillbringar några timmar ute i den bitande kylan med hästarna.
Men hur kommer det sig då att man älskar det här mer än något annat? Hur kan man tycka att det är kul att mocka skit i tio minusgrader? Hur kan det vara kul att rida ut i piskande regn eller stekande sol? Det är faktiskt frågor som jag inte kan svara på, för allt med hästar är inte kul. Att behöva vada ut i en leråker för att hämta en skitig häst som vägrar komma in är inte kul. Att rida i pissväder när hela du är genomböt är inte kul. Att mocka skit och frysa arslet av sig är inte kul. Men det som gör det värt det är allt som hästarna ger dig tillbaka. Du kan gå till stallet, må piss, vara förbannad på allt och alla men när du kommer hem är den känslan som bortblåst. I stallet, med hästarna står tiden stilla, du känner inte ens av att du är hungrig. Dina problem är som bortblåsta, du kan inte vara något annat än på gott humör och du kan verkligen inte stressa. Du måste alltid vara 100 % fokuserad på det du gör, för är du inte det så är olyckan framme fortare än du tror. Du kan inte tänka på vad du måste handla, vad du har för läxor eller hur dåligt du mår, för då tar kan hästen på 600 kilo ta chansen att göra något som kan skaa både dig och honom.
Det går inte att beskriva för en som inte har hållit på med hästar eller djur över huvudtaget hur mycket en klump på 600 kilo kan ge dig som person. En häst tillåter inte dig att vara nerstämd, är du det försöker en göra allt för att få dig på bättre humör. Eller så visar den tyligt att han inte vill umgås med en tjurkärring som dig.
Under alla dem åren jag har hållit på med hästar, så har jag aldrig mått dåligt, varit stressad eller haft ont någonstans när jag varit i stallet. Har jag däremot inte varit i stallet på ett tag så kommer alla dessa känslor tillbaka. Du kan gå till stallet med feber, ont i halsen och snuva. När du kommer dit är det som bortblåst.
Att få någon att förstå vad jag talar om som aldrig haft kontakt med hästar mer än att dem ridit runt i slottsskogen som liten eller sett dem som vandrande hamburgare är omöjligt. Det går inte att förklara, man måste uppleva. Man måste få uppleva en där känslan att du och hästen är ett, man är inte två individer, utan en. Man förstår precis vad den andra tänker och man kan utläsa vad hästen kommer göra innan den gjort det. Att känna den samhörigheten med en art som inte ens talar samma kroppsspråk med dig är en otrolig känsla.
Det går som sagt inte att beskriva, det måste upplevas. Att känna att man är älskad och den mest betydelsefulla varelsen i hästens liv är så extremt upplyftande och jag förstår varför man använder hästar i många olika rehabiliteringar för människor. Dem är ärliga. Säger inget dumt. Svåra att övertala med när du gjort det har du en häst som ställer upp för dig, stöttar dig och stärker dig som människa genom alla svårigheter.
Kram
