Du är bra som du är!
Nu kommer jag skriva ett inlägg som inte är speciellt vanligt att jag skriver. Jag hoppas att många unga tjejer och killar för den delen med tar åt sig av detta jag nu kommer skriva. Till en början vill jag säga: Ni duger precis som ni är! Nu tänker ni, det säger alla vuxna, dom fattar inte hur det är att vara tonåring, all press man har både från skolan, kompisar och familjen. Jo jag vet exakt hur det var. Det var inte längesedan jag var där själv. Jag är i dag 23 år, det är inte så länge sedan jag själv gick i 9:an och skulle välja gymnasium eller när jag ville göra saker som jag ansåg som helt okej men fick nej av föräldrarna. Eller när jag precis började gymnasiet och ännu mindre när jag tog studenten.
Hetsen att bli vuxen hos unga idag tycker jag är förödande. Man skall idag sminka sig redan som lite, har man inte rätt Primeboots, Michael Kors väska eller Marc by Marc Jacobs klockan anser man sig själv som mindre värd. Hur kommer det sig? Är det så att dina vänner dömer dig om du inte har ovanstående saker så är dom inga riktiga vänner. Det är inte värt att hänga med dom bara för att. Det är inte värt den smärtan långt inne i magen, det är inte värt dem tankarna som far omkring i huvudet om vad dom kommer tycka om dig om du gör si eller så. Allt som oftast kommer du inte ha kvar dom när du blir äldre. Jag umgås inte med någon varken från grundskolan eller gymnasiet. Mina riktiga vänner har jag hittat senare i livet genom universitet, hästarna eller via sambons vänner. Det jag vill säga med detta är att det kommer alltid nya vänner så länge du själv är öppen för att träffa dom!
I grundskolan var jag verkligen inte en av dem coola! Jag var en hästtokig, halv mullig tjej som hade överbett som hette duga. Jag ägnade mitt liv åt hästarna, skolan och familjen. Självklart gick det tankar i mitt huvud om att jag aldrig kommer få en pojkvän, det finns inte någon som skulle vilja umgås med mig och jag kommer sitta ute i Torslanda med mina föräldrar resten av livet. När man är 15 år gammal känns livet både otroligt långt men även så himla kort, man vill vinna med allt fort och gärna innan man hinner fylla 18. Man känner sig så vuxen men ändå så liten, och vet du vad? Det är helt normalt! Du är mittemellan och den ålder är den jobbigast jävla åldern som finns att gå igenom enligt mig själv. Men, allt kommer ordna sig! Jag har idag dom vännerna jag vet är mina närmsta vänner som jag kan säga allt till, jag har en underbar pojkvän och vi har varit tillsammans i över 5 år, tre av dessa har vi bott tillsammas i egen lägenhet. Överbettet är opererat, men mulligheten är fortfarande kvar, och vet du vad? Jag trivs med det och jag önskar att du som 15 årig tjej eller kille som läser detta också kan trivas mid dig själv!
Att gå och oroa sig över vad andra skall tycka om dig är så otroligt onödigt, livet går alldeles för fort för att det skall vara värt det. Och vet du vad? Du blir bara äldre. När jag idag tittar tillbaka på hur jag kände mig som 15 årig tänker jag bara, stackars stackars lilla flicka, du hade inte en aning om hur det var att vara vuxen. Antagligen kommer jag titta tillbaka på mig själv när jag är 40 och tänkta samma sak om mig som 23 åring. Jag förstår inte hetsen kring att bli vuxen, lev livet som du har nu och ta tag i framtiden senare, den burkar lösa sig bra ändå bara du har en bra relation till skolan, familjen och dina vettiga vänner så kommer livet lösa sig!
Så det jag vill säga till alla tonåringar där ute: Vi vuxna vet visst hur jävla jobbigt det är i den åldern, skolan är fruktansvärd (det blir bättre, jag lovar), kroppen förändras och tankar om relationer, alkohol och hur man skall vara smyger sig in på en som en mörk dimma. Det låter kanske enkelt men det ända jag kan säga är att det kommer bli bättre! Det jobbiga brukar försvinna i 2:an på gymnasiet och sedan blir det mesta ganska mycket enklare! Lev ditt tonårsliv väl, det är det ända du har! Då menar jag inte genom att supa ner skallen på dig, det kommer du få tid till att göra längre fram, tro mig!
Allt för mig och jag hoppas nu att ni tar åt er detta! Kram
